Inget regn, bara boulder (Karlsvik, Obbola)

Idag åkte jag till den slopiga klippan igen vid karlsvik. Den var inte blöt men regnet kunde när som helst komma. Äntligen kunde jag klämma sten igen efter så många dagar i vila. Jag gick på den lättaste, oljespill (4c) oh vad gott. Sen gick jag på, kommunens starke man (5a). Den var mycket trevlig för att ligga i nedre 5 registret. Slopers är kul helt enkelt. Sen gick jag efter väggen och spanade. Jag kikade på några fina problem men vågade inte riktigt eftersom jag var ensam. Det mesta i Karlsvik är highballs, riktigt långa boulderproblem. Men jag hittade sen nått jag var ute efter. Aftonvalsen (5b). Det stod inget i föraren om problemet och gjorde inte så mycket väsen av sig. Men ack vad text kan ljuga. Aftonvalsen bjöd på gediget, frustrerande motstånd. Jag kunde inte toppa ut hur mycket jag än ville. Men till slut kom jag på det och nu har jag dansat färdigt, för den här gången.

3 problem tickades.

• Oljespill (4c)
• Kommunens starke man (5a)
• Aftonvalsen (5b)

Förbannade pissregn (hoppa o pessa)

Idag skulle jag till I20 stenen efter jobbet för att bouldra lös på några lätta problem. För att komma igång igen med klättringen efter nästan tre veckors axelvila, såg jag fram emot sessionen. Men i helvete heller. Regn förstörde allt, allt och allt. Jg bestämde mig medans jag tankade bilen för att åka till Obbola och spana in de slopiga problemen som skulle finnas där. Kanske skulle det även finnas något torrt. Jag kom fram till en häftig bouldervägg med slopiga highballs som var precis plaskvåta. Kul med våta slopers på tre meters höjd, ensam och rädd? Nej tack, inte idag, kanske en annan dag.
Nåväl, jag hade lokaliserat spoten med fina problem. Jag begav mig hemåt med lite tråkiga styrkeövningar framför mig.

Imorgon regnar det banne mig inte all mighty!?

Avtändning på klätterabstinens

Idag efter löpträningen bestämde jag mig för en liten expedition. Jag ville besöka Jättstugan vid rödbäck. Det är en grotta som användes förr av vallpojkar "getare" som skydd mot regn och dåligt väder. Grottan är 11 meter bred, 9 meter djup och 3 meter högt till tak.
I början av 1800 talet fanns det ett fältsjukhus i rödbäcks by. Sårade och sjuka soldater hade ärenden till en Anna-Lotta i en annan grotta "Anna-Lotta Kammaren" och man tror att man även nyttjade Jättstugan. Varför hon skickade folk till Jättstugan förstår jag inte, pendlade hon mellan grottorna eller hade hon kontor i Jättstugan?

Jaha, detta lät ju trevligt tyckte jag. Jag körde iväg till vad jag trodde var starten på stigen till grottan. Man skulle följa en led med orange märkning och sevärdighetskringla. Jag knatade på och kände mig glad i hågen att få se en grotta stor som mitt vardagsrum.

Jag följer pilarna och kringlorna, efter ett tag så kommer jag till en skyllt som säger "korsande spår". Jaha tänkte jag och fortsätter att följa den stigen jag går på, den breda stigen som jag följt hela tiden. Efter ytterligare ett tag kommer jag ner i en backe med helt andra skyltar. Åh, varför har inte umeås skyltgubbar gått en kurs i hur man skyltar? Sätt en skylt som visar att det inte bara är korsande spår, utan även att vägen med med oranga skyltar och sevärdighetskringlor byter riktning och att det är dags att vika av åt höger snart. Jag vänder och hittar rätt.

Senare dyker jag på en annan skylt. Men vad i helvete är detta, fel åkriktning? Sen kom jag på att ibland är det ju snö här och då kanske man inte ska åka skidor baklänges. Åker man baklänges så ser man ändå inte skylten. Den borde suttit på andra sidan trädet. Vad vet jag?!
När jag funderat ett tag på skyltarna så hittar jag till slut stigen till grottan och ett utkikstorn. Utkikstornet bjöd på en fin utsikt över umeå. Men dock var tornet av dålig kvalite då hela fallskyddet på en av sidorna saknades helt och hållet. Jag kan inte rekomendera att man tar med en skolklass av det yngre slaget dit. Garanterat att någon kommer att ramla ner.Nåväl, såhär ser umeå ut från tornet. Man kan skymta kolbäcksbron långt där borta. Om man hade kapat några träd så hade man sett änna te Mariannelund.
Nu återstodbara att lokalisera grottan. Jag hittade gott om fräcka stenformationer som skulle kunna vara något att bouldra på. Men jag vet inte om det hade varit så populärt av ortsbefolkningen och umeå kommun om det hade etablerats boulderproblem på ett turistmål. Efter att jag slängt ett öga på omgivningen fann jag till slut det jag kommit för. Grottan. Den låg nedanför tornet och var precis så stor som umeås grott förare lovat. Det fanns en eldstad i grottan. Det vet jag inte vad jag tycker om. Givetvis så lär man ju eldat i grottan förr i tiden men nu behöver man inte göra det. Det ligger ändå en eldstad fint tillgängligt vid utkikstornet. Jag är ingen specialist men jag vet hur man tar sönder sten. Kall sten som blir uppvärmd fort går sönder och så är det. Såhär stor var grottan. Det hade lätt fått plats en skåck får, tre kor, sju barn, fem getter och en "getare". Kanske Anna-Lotta hade fått plats också.
Jahapp, nu har jag sett grottan och jag kan säga att den höll vad den lovat. Vägen dit var illa märkt från det hållet jag kom. Men om man gör rätt från början och startar vid rödbäcks idrottsplats så kanske det inte är lika lätt att komma fel. Jag kom från motsatta hållet och det var därför skyltarna visade fel åkriktning.
Det var ett trevligt utflyktsmål och jag kommer absolut att ta mig dit igen med sällskap av Frida.

Axelvilande styrkeveckor

Idag har en vecka av två axelviloveckor gått. Anders har dragit till Sundsvall och jag behöver vila mina axlar, perfekt. Jag har istället koncentrerat mig på att komma igång med en löpperiod och antagonistinriktad styrketräning som ska strecka sig över sju veckor. Men efter en vecka av ickeklättring har jag en riktigt stor saknad av klättringen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jaja, det är bara en vecka kvar sen ska jag bouldra av mig lite.

Appache Indian is done and gone with the wind

Idag åkte appache indian hem. Jag och Anders åkte till Starrberget och log. Vi slet en stund på topprep för att nöta in sekvensen mellan 2a och 3e bulten och lösa mysteriet vid uttoppningen. Sagt och gjort. Strax innan lunch åkte Appache hem. Jag ledsnade på honom och bestämde mig för att skicka hem honom och han åkte. Anders väntar till nästa gång Appache kommer till Umeå.

Appache indian

Innan jobbet igår åkte jag och Anders med Dexter till Starrberget. Vi tänkte ge oss på Appache indian (5c). Leden har ett instegscrux för korta (170cm) och sedan är den trevlig. Vi jobbade loss insteget och fortsatte upp mot andra bulten. Efter lite om o men så var det också löst. Nu skulle vi till 3e bulten, sista innan uttopningen. Helvete vad långt det var till tredje bulten från andra. Ett misstag från tredje bulten innebär nästan ett markfall. Jaja tänkte jag då det var jag på klippan just då, och fortsatte något enstaka move uppåt. Nej, helt plötsligt får jag bultnojja. Jag vill inte lägga ett fall och jag kommer inte längre. Vafan ska jag göra nudå. Jag söker med ljus och lykta efter en escape. Åh en bult som sitter på armavstånd på lennart svan leden. Jag klipper den och får åka ner för att begrunda mina svagheter.
Igentligen var det gott om grepp och steg mellan bultarna men avståndet satte griller i huvudet på mig. Jag har sekvenserna i huvudet och är säker på min styrka. På lördag sitter den som en smäck.