Avtändning på klätterabstinens

Idag efter löpträningen bestämde jag mig för en liten expedition. Jag ville besöka Jättstugan vid rödbäck. Det är en grotta som användes förr av vallpojkar "getare" som skydd mot regn och dåligt väder. Grottan är 11 meter bred, 9 meter djup och 3 meter högt till tak.
I början av 1800 talet fanns det ett fältsjukhus i rödbäcks by. Sårade och sjuka soldater hade ärenden till en Anna-Lotta i en annan grotta "Anna-Lotta Kammaren" och man tror att man även nyttjade Jättstugan. Varför hon skickade folk till Jättstugan förstår jag inte, pendlade hon mellan grottorna eller hade hon kontor i Jättstugan?

Jaha, detta lät ju trevligt tyckte jag. Jag körde iväg till vad jag trodde var starten på stigen till grottan. Man skulle följa en led med orange märkning och sevärdighetskringla. Jag knatade på och kände mig glad i hågen att få se en grotta stor som mitt vardagsrum.

Jag följer pilarna och kringlorna, efter ett tag så kommer jag till en skyllt som säger "korsande spår". Jaha tänkte jag och fortsätter att följa den stigen jag går på, den breda stigen som jag följt hela tiden. Efter ytterligare ett tag kommer jag ner i en backe med helt andra skyltar. Åh, varför har inte umeås skyltgubbar gått en kurs i hur man skyltar? Sätt en skylt som visar att det inte bara är korsande spår, utan även att vägen med med oranga skyltar och sevärdighetskringlor byter riktning och att det är dags att vika av åt höger snart. Jag vänder och hittar rätt.

Senare dyker jag på en annan skylt. Men vad i helvete är detta, fel åkriktning? Sen kom jag på att ibland är det ju snö här och då kanske man inte ska åka skidor baklänges. Åker man baklänges så ser man ändå inte skylten. Den borde suttit på andra sidan trädet. Vad vet jag?!
När jag funderat ett tag på skyltarna så hittar jag till slut stigen till grottan och ett utkikstorn. Utkikstornet bjöd på en fin utsikt över umeå. Men dock var tornet av dålig kvalite då hela fallskyddet på en av sidorna saknades helt och hållet. Jag kan inte rekomendera att man tar med en skolklass av det yngre slaget dit. Garanterat att någon kommer att ramla ner.Nåväl, såhär ser umeå ut från tornet. Man kan skymta kolbäcksbron långt där borta. Om man hade kapat några träd så hade man sett änna te Mariannelund.
Nu återstodbara att lokalisera grottan. Jag hittade gott om fräcka stenformationer som skulle kunna vara något att bouldra på. Men jag vet inte om det hade varit så populärt av ortsbefolkningen och umeå kommun om det hade etablerats boulderproblem på ett turistmål. Efter att jag slängt ett öga på omgivningen fann jag till slut det jag kommit för. Grottan. Den låg nedanför tornet och var precis så stor som umeås grott förare lovat. Det fanns en eldstad i grottan. Det vet jag inte vad jag tycker om. Givetvis så lär man ju eldat i grottan förr i tiden men nu behöver man inte göra det. Det ligger ändå en eldstad fint tillgängligt vid utkikstornet. Jag är ingen specialist men jag vet hur man tar sönder sten. Kall sten som blir uppvärmd fort går sönder och så är det. Såhär stor var grottan. Det hade lätt fått plats en skåck får, tre kor, sju barn, fem getter och en "getare". Kanske Anna-Lotta hade fått plats också.
Jahapp, nu har jag sett grottan och jag kan säga att den höll vad den lovat. Vägen dit var illa märkt från det hållet jag kom. Men om man gör rätt från början och startar vid rödbäcks idrottsplats så kanske det inte är lika lätt att komma fel. Jag kom från motsatta hållet och det var därför skyltarna visade fel åkriktning.
Det var ett trevligt utflyktsmål och jag kommer absolut att ta mig dit igen med sällskap av Frida.