Vad är klättring för mig.

Vad visste jag om klättring?
När jag var liten så visste jag banne mig inte mycket om klättring. Jag trodde att man knöt fast sig runt midjan och i en ände av ett rep och kompisen band fast sig i den andra änden. Nåväl, det var väl ungefär så man gjorde förr när bilderna togs i svartvitt. Lite senare så visste jag ju bättre, man hade selar och "krokar" och annorlunda rep, vad det var som var annorlunda med repen visste jag inte.

Bakgrund
Under den här tiden sysslade jag med aktiviteter som var ganska individuella, skateboard snowboard och inlines bl,a. Då brydde jag mig inte alls mycket om ord som sammhörighet, sammarbete.
Efter ett tag så gled jag ifrån brädkulturen. Jag hade någon form av tomhet i kroppen. Jag saknade att bygga ramper ihop med mina kompisar. Jag saknade att kunna gå på stan och säga tyst för mig själv "kolla, en skejtare!!".

Introduktionen
Jag hade provat klättring lite lätt på topprep och tyckte att det var häftigt, dock gav det väl inte en sån kick som skate och snowboard gett innan. På tv hade jag sett att folk som klättrar lever farligt och lätt skadar sig.
Jag kom inte i kontakt med klättring ordentligt förrn jag pluggade till naturvägledare.
I den vevan lärde jag mig att klättring är säkert för den med kunskap och ger en kick till den som är väl förberedd.

Gamla vänner och nya vänner
Helt plötsligt hade jag fyllt upp tomrummet i kroppen med dom där känslorna jag saknade från brädan och idag kan jag namnge dom. Sammhörighet och sammarbete. Några nya ord har dykt upp. Tillit, plannering och träning mfl.

Min syn på klättring
Klättring för mig är att kunna träna mångsidigt och målinriktat både individuellt och med vänner. Att kunna åka ut i naturen själv eller med vänner och bara ha det gött och göra vad man vill av klättringen. Den behöver inte vara avancerad för att man ska vara nöjd. Klättring är även förberedelse och nogrann plannering om jag känner för det. All klättring är klättring för mig.