Jorå så att.......

Åkte och tog revanch på iksu. Idag hade inte väggen några hinder förutom mig själv.
Jag börjar min uthållighets period med 400moves och ökar med 100moves varje träningstillfälle. Efter uppvärmningen och första blocket på hundra moves var jag död i armarna. Men skam den som ger sig. 300 moves i tre block gav en skön pump. Jag försökte avsluta med en minuten-träning som blev en halv.

Idag har jag haft hjärnaktivitet i mina armar Anders.

Back To Plastic! Not Fantastic!

Var på iksu idag och tränade på det eminenta klättergymet/bandyhall med matcher varje dag. Jag ska inte gnälla på det fina inomhusstället som finns här. Ibland, läs ofta, är det omöjligt att få en kontinuitet i träningen om man tränar själv. Idag var det till och med svårt att få ihop uppvärmningen, ja det gick inte ens. Det var folk på hela "uppvärmningsytan" och läktaren full av snälla föräldrar som hejjade på sina barn som satsar hårt i bandy. Väggen hade mycket folk och det gick bara inte.

Jag vet att jag inte ska gnälla. Väggen är en repvägg och har många leder för klätterpar. Bouldertaket är inte min kopp the. Därför fick jag anpassa mig till att köra 5-10 moves modellen emellan klätterparen. Det kan gå, sålänge man är ensam och annamar den iden. Så var det inte idag. Jag gav upp efter uppvärmningsklättringen, gick och körde minutträning och blåste hem.

Jag tillägnar den här låten till Iksus klätterhall.
Don't Think Twice, It's Alright - Bob Dylan

Jag ska sluta klättra

Nu har jag hittat någonting som gör att jag inte kommer att klättra mer. Att dag in och ut slita på muskler, händer och psyke bara för att hasa sig uppåt på en stenjävel eller klippvägg. Jag orkar snart inte med detta. Det finns andra sätt att komma dit man vill. Det finns helt enkelt ingen mening med klättringen längre.

Fler mål och kommande träning

Snart är hösten över oss på riktigt. Vinterns träning är i tankarna och nästa vårs mål ligger och gror. Träningen i vinter ska vara lång och ihållande. Styrkeperioden kommer att vara tung och jobbig. Mer och starkare muskler är nyckelordet för kommande klättring. Ett teknik pass kanske kommer att krypa in varje vecka också.
Målen för nästa år är att kunna klättra mer. Inte bara fysiskt mer utan även Kvalitativt mer. Kurser kommer att planeras in i vardagen och på det sättet ska klättringen berikas.

Nu hoppas jag på att kunna komma igång med träningen nästa fredag. Iksus träningkort kräver sina pengar ;)

Äventyr?

2008-08-17
1,6 6,8 -
2008-08-09
1,2 3,25 2,11 7,2 4,1 1,1 -
2008-07-13
2,29 1,2 2,31 - 4,25 -
2008-08-09
12,32

En film från Kebnekaiseresan

Här är en av upplevelserna från Kebnekaises topptur. Detta är på nedvägen då vi alla var rätt trötta och ville komma ner på snabbast möjliga sätt. Vi började med att lite försiktigt glida på fötterna ner mot dalen och det hela slutade med att Zacke fick frispel och körde ett långt assglide ända ner. Vi andra som var skeptiska, mest jag, hakade snabbt på.

Njut av filmen. Skratta åt Nisse i blått och 4e man som, inte just då, tyckte att det var det minsta kul.

Semester och dess aktiviteter

Om någon dag börjar vardagen igen. Jag har haft tre fina veckor semester. Den första var acklimatisering och nedvarvning.
Under den andra kom Peter upp ifrån Vaggeryd. Vi drog iväg till Umeås klätterställen och bockade av på Peters ticklista. Vi hade kanonväder och allt var alldeles för varmt. Men kul hade vi.

Tredje veckan förbereddes i Kåtaliden där Jag och Peter mötte upp 5 polare till från Vaggeryd. Tillsammans skulle vi bestiga Sveriges högsta berg, (läs grushög). Vi åkte till Nikkaluokta och vandrade mot Kebnekaises fjällstation för att mellanlanda. Vi skulle bege oss mot toppen via den Västra leden. Toppen bestegs med viss svårighet (kondition!!) och vi kom ner igen vid 23 tiden. 14 timmar tog vi på oss. Sen väntade en dags vila innan vi på kvällen streckgick till parkeringen där vi slog upp kåtan vi lånat. Morgonen därpå fick Kirunas pizzeria visa vad dom kunde. Aldrig har en pizza varit så god till frukost.Kebnekaises Sydtopp.

Se mer bilder i mitt galleri

Karlsvik, Obbola

Efter en helhelg i Stockholm åkte jag ut till Karlsvik, Obbola för att klättra av mig lite. Efter uppvärmningen gjordes två ticks, Avigsidan (6a) och Svanka Älskling (6a+). Nöjd och glad, mer boulder i veckan.

Abstinensen kommer krypande

Idag har jag varit ganska rasttlös men jag får skylla mig själv. Jag kunde åkt ut och bouldrat lite och då hade abstinensen stillats.
Men det är egentligen inte så farligt ändå. I tisdags var jag och Frida på starrberget och lattjade lite. Frida fick lära sig och säkra lite under fina omständigheter. Det gick lysande. Det blev ingenting gjort i prestationsväg. Det var bara väldans trevligt att komma ut lite i naturen tillsammans.

Sundsvall (review)

Jag åkte torsdag morgon till Sundsvall för lite klättring. Jag och Anders möttes upp hemma hos hans föräldrar för att sedan åka vidare till Midskogsklippan. Klippan innehar ett antal bultade leder inom hela gradregistret. Allt från långa Sva turer till hårda korta överhängande leder. Det finns även en hel del tradklättring på klippan. Runt om ligger det en block som erbjuder fina boulderproblem. Chipping förekommer också på en utav bummlingarna.
Se länken för förare och beskrivning MIDSKOGS

Dag 1
Torsdagens klättring varade länge och väl. Vi gick på några lättare leder för uppvärmnings skull. Bara bult (5) och Oj (4). Efter detta gick vi och kollade på leprachaun (6-) och provade starten på den. Ja, den var hård och vi beslutade oss för att lämna den innan den blev ett hatobjekt. Istället klättrade vi ett trevligt sva som låg alldeles bredvid, Valfläsk (5-).
Efter lite krubb gick vi på Surdansken (6a). Leden erbjöd en väldans tuff start och solen låg på och allt var jobbigt. Vi lämnade även den och gick till bilen för att fixa pizza.
Efter pizzan åkte vi tillbaka till midskogs för att se om vi inte kunde äntra något annat med nya krafter. Vi fick tips om Blixt Gordon (6). Sista biten orkade varken jag eller Anders och QDsarna fick hämtas via firning.
Dagen kan sammanfattas med....
Två trötta klättrare efter ett nattpass respektive tidig bilkörning. Solstekta kroppar med vätskebrist. Noll presterande. Jävligt kul.

Dag 2
Vi startade dagen med en rejäl frukost i mina ögon. Bra kaffe ala Anders mamma och ett leende på läpparna. Vi åkte tillbaka till Midskogs och klämde av lite Sva-klättring som uppvämning. Napalm (4) Jinxpalm (3+) och Futpalm (4+). Överhängande sva med slopiga crimplister för att beta sönder lederna åt alla onsightklättrare.
Efter den gedigna och ihållande uppvärmningen så lockade kingsize (6b+) med sina 25 meter. Starten gick bra men helvete vad segt det blev efter 5e eller 6e bulten. Jag orkade ingenting. Jag hade svett i ögonen och pump i armarna. Citat Anders "Det ser ut som du har trädgårdslangar i underarmarna". Jag vet inte, men normalt klättrar jag aldrig mer än 5,6 st bultar, och att solen låg på gjorde sitt. Det blev för mäktigt helt enkelt. Anders gav sig på leden med och även han blev besegrad av hettan och Oorken.
Jaha, hur skulle vi nu få ner QDsarna? Det var 25 meter till ankaret och ytteligare 30 meter till klippans högsta punkt. Jag provade med en escape till Surdanskens slut utan resultat. Då återstod bara att gå upp på toppen och lokalisera leden uppifrån. Fira ner till ankaret och klippa om repet och fira ner och rensa leden/arna. Surdansken hade numera två Qds klippta med. Det tog mig 50 minuter att genomföra jobbet. I sandaler med dessutom. Jag blev skitig och rev mig på enbuskar.
Om jag ska sammanfatta andra dagen så....
Två utpumpade klättrare, glada i hågen att får klättra och ordbajsa om allt och inget. Jobbiga escapes och långa firningar.

Lederna som klättrades

• Bara bult (5)
• Oj (4)
• Valfläsk (5-)
• Napalm (4)
• Jinxpalm (3+)
• Futpalm (4+)

Kolla vilken bra säkringsman jag har!! Händerna på bromsen.
Närå, jag var säkrad i Ankaret.

(stora väggen)

chipping!?

Påväg till Kingsize

Här ser man helheten på klippans höjd.

Tumbs up. Alla Qds hemma.

Inget regn, bara boulder (Karlsvik, Obbola)

Idag åkte jag till den slopiga klippan igen vid karlsvik. Den var inte blöt men regnet kunde när som helst komma. Äntligen kunde jag klämma sten igen efter så många dagar i vila. Jag gick på den lättaste, oljespill (4c) oh vad gott. Sen gick jag på, kommunens starke man (5a). Den var mycket trevlig för att ligga i nedre 5 registret. Slopers är kul helt enkelt. Sen gick jag efter väggen och spanade. Jag kikade på några fina problem men vågade inte riktigt eftersom jag var ensam. Det mesta i Karlsvik är highballs, riktigt långa boulderproblem. Men jag hittade sen nått jag var ute efter. Aftonvalsen (5b). Det stod inget i föraren om problemet och gjorde inte så mycket väsen av sig. Men ack vad text kan ljuga. Aftonvalsen bjöd på gediget, frustrerande motstånd. Jag kunde inte toppa ut hur mycket jag än ville. Men till slut kom jag på det och nu har jag dansat färdigt, för den här gången.

3 problem tickades.

• Oljespill (4c)
• Kommunens starke man (5a)
• Aftonvalsen (5b)

Förbannade pissregn (hoppa o pessa)

Idag skulle jag till I20 stenen efter jobbet för att bouldra lös på några lätta problem. För att komma igång igen med klättringen efter nästan tre veckors axelvila, såg jag fram emot sessionen. Men i helvete heller. Regn förstörde allt, allt och allt. Jg bestämde mig medans jag tankade bilen för att åka till Obbola och spana in de slopiga problemen som skulle finnas där. Kanske skulle det även finnas något torrt. Jag kom fram till en häftig bouldervägg med slopiga highballs som var precis plaskvåta. Kul med våta slopers på tre meters höjd, ensam och rädd? Nej tack, inte idag, kanske en annan dag.
Nåväl, jag hade lokaliserat spoten med fina problem. Jag begav mig hemåt med lite tråkiga styrkeövningar framför mig.

Imorgon regnar det banne mig inte all mighty!?

Avtändning på klätterabstinens

Idag efter löpträningen bestämde jag mig för en liten expedition. Jag ville besöka Jättstugan vid rödbäck. Det är en grotta som användes förr av vallpojkar "getare" som skydd mot regn och dåligt väder. Grottan är 11 meter bred, 9 meter djup och 3 meter högt till tak.
I början av 1800 talet fanns det ett fältsjukhus i rödbäcks by. Sårade och sjuka soldater hade ärenden till en Anna-Lotta i en annan grotta "Anna-Lotta Kammaren" och man tror att man även nyttjade Jättstugan. Varför hon skickade folk till Jättstugan förstår jag inte, pendlade hon mellan grottorna eller hade hon kontor i Jättstugan?

Jaha, detta lät ju trevligt tyckte jag. Jag körde iväg till vad jag trodde var starten på stigen till grottan. Man skulle följa en led med orange märkning och sevärdighetskringla. Jag knatade på och kände mig glad i hågen att få se en grotta stor som mitt vardagsrum.

Jag följer pilarna och kringlorna, efter ett tag så kommer jag till en skyllt som säger "korsande spår". Jaha tänkte jag och fortsätter att följa den stigen jag går på, den breda stigen som jag följt hela tiden. Efter ytterligare ett tag kommer jag ner i en backe med helt andra skyltar. Åh, varför har inte umeås skyltgubbar gått en kurs i hur man skyltar? Sätt en skylt som visar att det inte bara är korsande spår, utan även att vägen med med oranga skyltar och sevärdighetskringlor byter riktning och att det är dags att vika av åt höger snart. Jag vänder och hittar rätt.

Senare dyker jag på en annan skylt. Men vad i helvete är detta, fel åkriktning? Sen kom jag på att ibland är det ju snö här och då kanske man inte ska åka skidor baklänges. Åker man baklänges så ser man ändå inte skylten. Den borde suttit på andra sidan trädet. Vad vet jag?!
När jag funderat ett tag på skyltarna så hittar jag till slut stigen till grottan och ett utkikstorn. Utkikstornet bjöd på en fin utsikt över umeå. Men dock var tornet av dålig kvalite då hela fallskyddet på en av sidorna saknades helt och hållet. Jag kan inte rekomendera att man tar med en skolklass av det yngre slaget dit. Garanterat att någon kommer att ramla ner.Nåväl, såhär ser umeå ut från tornet. Man kan skymta kolbäcksbron långt där borta. Om man hade kapat några träd så hade man sett änna te Mariannelund.
Nu återstodbara att lokalisera grottan. Jag hittade gott om fräcka stenformationer som skulle kunna vara något att bouldra på. Men jag vet inte om det hade varit så populärt av ortsbefolkningen och umeå kommun om det hade etablerats boulderproblem på ett turistmål. Efter att jag slängt ett öga på omgivningen fann jag till slut det jag kommit för. Grottan. Den låg nedanför tornet och var precis så stor som umeås grott förare lovat. Det fanns en eldstad i grottan. Det vet jag inte vad jag tycker om. Givetvis så lär man ju eldat i grottan förr i tiden men nu behöver man inte göra det. Det ligger ändå en eldstad fint tillgängligt vid utkikstornet. Jag är ingen specialist men jag vet hur man tar sönder sten. Kall sten som blir uppvärmd fort går sönder och så är det. Såhär stor var grottan. Det hade lätt fått plats en skåck får, tre kor, sju barn, fem getter och en "getare". Kanske Anna-Lotta hade fått plats också.
Jahapp, nu har jag sett grottan och jag kan säga att den höll vad den lovat. Vägen dit var illa märkt från det hållet jag kom. Men om man gör rätt från början och startar vid rödbäcks idrottsplats så kanske det inte är lika lätt att komma fel. Jag kom från motsatta hållet och det var därför skyltarna visade fel åkriktning.
Det var ett trevligt utflyktsmål och jag kommer absolut att ta mig dit igen med sällskap av Frida.

Axelvilande styrkeveckor

Idag har en vecka av två axelviloveckor gått. Anders har dragit till Sundsvall och jag behöver vila mina axlar, perfekt. Jag har istället koncentrerat mig på att komma igång med en löpperiod och antagonistinriktad styrketräning som ska strecka sig över sju veckor. Men efter en vecka av ickeklättring har jag en riktigt stor saknad av klättringen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jaja, det är bara en vecka kvar sen ska jag bouldra av mig lite.

Appache Indian is done and gone with the wind

Idag åkte appache indian hem. Jag och Anders åkte till Starrberget och log. Vi slet en stund på topprep för att nöta in sekvensen mellan 2a och 3e bulten och lösa mysteriet vid uttoppningen. Sagt och gjort. Strax innan lunch åkte Appache hem. Jag ledsnade på honom och bestämde mig för att skicka hem honom och han åkte. Anders väntar till nästa gång Appache kommer till Umeå.

Appache indian

Innan jobbet igår åkte jag och Anders med Dexter till Starrberget. Vi tänkte ge oss på Appache indian (5c). Leden har ett instegscrux för korta (170cm) och sedan är den trevlig. Vi jobbade loss insteget och fortsatte upp mot andra bulten. Efter lite om o men så var det också löst. Nu skulle vi till 3e bulten, sista innan uttopningen. Helvete vad långt det var till tredje bulten från andra. Ett misstag från tredje bulten innebär nästan ett markfall. Jaja tänkte jag då det var jag på klippan just då, och fortsatte något enstaka move uppåt. Nej, helt plötsligt får jag bultnojja. Jag vill inte lägga ett fall och jag kommer inte längre. Vafan ska jag göra nudå. Jag söker med ljus och lykta efter en escape. Åh en bult som sitter på armavstånd på lennart svan leden. Jag klipper den och får åka ner för att begrunda mina svagheter.
Igentligen var det gott om grepp och steg mellan bultarna men avståndet satte griller i huvudet på mig. Jag har sekvenserna i huvudet och är säker på min styrka. På lördag sitter den som en smäck.

Årets mål uppnått

Idag åkte jag och Anders iväg till vallberget för att sportklättra lite. Vi satsade på att redpointa "catch as catch can" (6a). Leden är populär och trevlig och låg rätt i kvällssolen. Jag satsade och satte leden onsight. Med en onsight på en 6a som c.a.c.c så klarade jag av mitt mål för i år. GOTT kan man väl säga. Lite antiklimax kan man också säga. Vad ska jag ta mig till nu? Nja, som tur är så kan man alltid bli bättre och nu handlar det om att bekräfta onsight förmågan och klättra mer i 6-registret.

På återseende

Ännu en bit på vägen (5c+)

Igår tog vi tag i våra problem. Jag och Anders hade stämt träff med våra nemesis, Bart Simpson och Sylvester Stalone. Kl 0840 träffade vi dom vid starrberget. Morgonen var kall, men en varm förmiddag skulle nalkas denna ljuva dag.

Anders hade länge letat efter de svaga punkterna på Bart Simpson. Igår kunde han leverera en fantastisk show med en lysande teknik. I andra ronden föll Bart och kastade in handduken. När Anders stod där och betraktade sin Nemesis som låg utslagen på marken lyste solen upp marken där vinnaren stod. Jag kunde se sötman av vinst i Anders ögon.

Så var det jag och Sylvester som skulle mötas i en fight som vi sett fram emot länge. Under 3 veckor har jag tampats med Sylvester Stalone. Jag har letat efter hans svagheter, funderat över hans rörelser och accepterat hans styrka. Igår tog jag nytta av mina erfarenheter och kunde på tredje försöket nedlägga min fiende som hållit mig sömnlös i evigheter.

När vi med segern i famn packade ihop våra saker beslutade vi oss för att inte ge oss på några andra i området. Vi satte oss i solen och sög på sötman. Den varma sommarluften kom lagom efter våra framsteg och värmde våra kalla fingrar.



Ps, grattis Anders på födelsedagen. ds

En lördag på Starrberget

Igår åkte Jag, Anders och Danne till Starrberget för att klättra. Det var första gången för Danne att prova på klättring. Vi gav oss på Dumbo (3) som uppvärmning och leden blev även Dannes första.


Glada i hågen gick vi på Bart Simpson igen, en led som är balansig och fördjävlig i vissa fall. Jag ledde den och satte topprep. Sedan så nöttes den av Anders till förbannelse. Jag förväntar mig en redpoint vid nästa besök.

Vi gick sedan på Metallica (4) Och den är trevlig med fina mjuka händelser.
Danne gav sig senare på denna och visade en stilstudie i jympadojjor som heter duga. Mäktigt imponerande av en rookie med löpardojjor att ge sig på och sända leden.











Jag tror faktiskt man kan säga att det var Dannes dag igår.













VART ÄR JUDGE DREDD?? (Ett sidoprojekt av pinsamhet)
På vägen hem beslutade vi oss för att besöka klippan Judge Dredd. Jag och Andreas har sökt denna klippa förut men missade avfartsstigen som leder till klippan. Den här gången skulle vi minsann finna stigen och hitta klippan. Vi fann en stig, en klippa men inget klätterbart. Jag vet inte hur vi ska göra för att hitta till Judge Dredd? Måste vi göra det till ett projekt? Hur många dagar behöver vi? Hur mycket mat? Ja, det är frågor vi måste tampas med i veckor framöver.

En bit på vägen

Idag var jag inne i den eminenta affären här i umeå och handlade. Butiken heter Utebutiken och personalen har i mina ögon mätt, det bästa och trevligaste bemötande man kan få. Butiken har det mesta i klätterväg men även allt annat man kan tänka sig behöva för ett aktivt uteliv. Det är bra lokaler och mysig stämning där inne.

Jag hade bestämt mig för att inhandla fler QDs och två 60 slingor till mitt rack och eventuellt lite kil. Det blev 6 nya fina black diamond QDs med wiregrindar. Tyvärr hade de bara kilar och inga häxor så då lät jag tradracket vänta. Känns onödigt att lägga pengar på grejjer man inte kommer använda förren man har allt det man behöver. Hade väl ändå klarat mig fint på 1-13 kil men häxor är fina grejjer, och funkar lika bra som friends. Dessutom är häxor billigare.

Jag fick även rabatten som medlemmar i ukhk får trots att jag inte fått något medlemskort från föreningen än som styrker mitt medlemskap. Det är ett stort plus i kanten att butikens personal litar på sin kund.

Mitt betyg för butiken är 8a+

Uppdatering av standardrack till tradrack

Jag har funderingar på att uppdatera mitt rack till ett mindre tradrack. Jag har nu ett rack helt utan kilar och bara några få QDs.

På önskelistan står.....

• Wild country Quickdraws 6st
• Black Diamond Stopper Set Pro 1-13 alt, Wallnuts set No, 1-11
• Wild Country Rockcentrics dyneema set 3-9
• 2 st slingor 60cm
  

Jag har 4 QDs som jag kan sätta slingor i för räckvidden. Jag har redan 2st slingor för ändamålet men behöver ytterligare 2st. Hmm, mycket vill ha mer. Eller hur är det?

Ordlista
-Quickdraws/QDs/Expressslinga/Kortsling = karbiner kopplade i en kort slinga, används direkt i bult eller i en kil.
-Kil = Kil som använd som säkring i klippan, kopplas sedan till repet via karbin alt QD
-Slinga = Allt i allo sak. Används till QDs, standplatser, ankare m,m

Starrberget sportklättring

Idag var jag och Anders på starrberget och klättrade bult för första gången ordentligt i år. Anmarchen dit var väl en 2 i jämförelse med vallbergets. Vi kom dit och häpnades väl inte direkt av starrbergets storlek. Dock hade klippan många fina leder att erbjuda. Vi värmde upp med dumbo (3) för att släppa lite på bultnerverna. Sen gick vi ett steg upp och klättrade Metallica (4). Efter de så gick vi på Bart Simpson (5b) Jag fick kämpa en del innan den satt. Läste senare på 8a att det är nog den hårdaste 5b i världen. Anders lämnade den till nästa tur. Sen käkade vi, Anders kök lagar en pasta carbonara på ungefär 17,9 minuter. Under den tiden hann jag äta och läsa en novell av Jonas Wiklund. Efter maten passade vi på att klämma på klippans övre leder. ?? (4) och Harvey Keitel (5b). Båda lederna redpointades. ?? var kruxig efter maten. Och Harvey Keitel var bekymmersamm för oss båda då man kan gå fel fast ändå inte, haha.



Efter detta var det dags för hemfärd, men jag var sugen på Sylvester Stallone (5c+). Jag övertalade Anders att stanna och säkra mig (inget svårt alls, 4a kanske). Jag var tapper och släpade mig upp med alla hjälpmedel. Allt var tillåtet. Nåväl, det blev inget på den leden som jag kan tillgodogöra mig. Dock fick jag en del läxor på vägen, och jag tog några längre fall.
Men man ska ju lära sig något varje dag. Kanske kan jag redpointa den nästa helg.

REDPOINT here we come!!

Hemkommen efter semester med kjugetripp

Idag har jag varit hemma i tre dagar efter hemkomsten från lite semester. Jag och min sambo åkte hem över långhelgen. Jag och Peter passade då på att besöka Kjugekull i Skånes fina sommarvärme.

Vi hade tänkt att vi skulle köra en tjugo på kjuge 5+. Vi klämde väl på 7-8 problem och satte 3-4 st var innan vi fick nog och tog Kjuge i egen besittning.
Vi tog oss till den soligaste sektorn och spontanklättrade det som så nice ut. Efter ett tag kom regnet och vi var genomtrötta och bestämde oss för att ge upp. Vi tog våra paddor och gick för att titta på Forza och Linds Långa Linje innan vi skulle gå hem.




Problemen som jag skickade under dagen var...
Baguette (L), Ballen (L), Cannon (L), Crepe (L), GT-sprickan (L), Jag har sett killar i fontan göra det här utan händer (L), Sprickan (L), Ostbågen (5), Highway to hell (5+), Kanon (5+), Tripp (5+)

Sammanfattat var det en mycket trevlig dag på kjuge. Det var skönt att komma från halv kalla umeå och ner till solsomriga skåne och få klämma sten av bästa kvalite. Även om prestationen inte var på top så var det ändå klättring med bästa möjliga förutsättningar.

Enter vallbergets 5:or

Idag bar det av mot årets första repklättring utomhus. Efter två dagar hemma med lite feber så var detta guld värt för hälsan.
Glada i hågen satte sig jag och Anders i Äventyrsbilen. Vi styrde rakt mot vallberget. Solen låg i ryggen och stekte på oss genom bakrutan. Ah, vad gütt, det var.
När vi väl debarkerat äventyrsbilen och tagit på oss våra fullmatade väskor bar det av. Mot klippan, skrek Anders allt vad han kunde, ett hus rasade, så nu kan man gå genom gula husets gård. Eller nej, förresten gör inte det, huset står kvar.
Nåväl, stigen som skulle vara upptrampad, var upptrampad av en elefant. Stora hål i snön med tre meter mellan varje kliv var vad vi försökte gå i. Jag trodde fanemej att jag skulle ge upp efter 500meter. Men efter ytterligare ett par hundra meter så fick man se...


Då sken jag upp igen, jag kände mig stark och ivrig. Jag ville ge mig på hela klippan på en gång. Vi kittade upp oss för att gå och sätta repet i ett ankare och topprepa, Hålet 5-. Hålet är trevlig, rolig och går att göra på fler än ett sätt.
Och så här glad kan en gubbe vara när han får fixa ett ankare....


Efter att ha klättrat Hålet, och ätit så skulle nästa led, Hylands hörna 5. Bestigas via ett topprep. Ah, leden är rolig och trevlig och kan sätta fötterna på prov om man vill.

När vi piskat skiten ur topprepsfemmorna, så ville jag sporta lite. Det fanns en trevlig liten 5b. Tvåfingersprickan som den hette, fick känna sig besegrad. Det var riktigt najs att få öppna upp sportklätteråret med lite nerver. För helt onervöst var det inte. Men det gick.

Sen var det dags för hemfärd. Lite vatten innan det var dags för den tuffa hemgången genom snön och elefantspåren.

PS: Välj rätt väg, vid hemgång från vallberget så slipper mannen i gula huset säga till vart vi ska gå. DS

Det finns fler bilder att se i mitt ALBUM

Sjuk på kjugeupptrappning

Kul, jag har givetvis gått och blivit sjuk inför Kjugekull. Jag som skulle träna och bygga styrka. Så kan det vara. Detta är andra dagen jag är hemma från jobb och träning. Jag har haft och har förmodligen feber. Det hela började med frossa på natten, fyfan vad kallt det var. Jag drömde om kalla hytter på Volvo (montör, Volvo).
Imorgon är det fredag och det var planerat att jag och Anders skulle till Vallberget och sportklättra lite. Jag har bestämt mig för att jag ska åka iväg och, om inte klättra, så ska jag säkra. Jag får ju frisk luft ivarjefall, och det är ju inte fel om man suttit inne och bara spelat spel.

Inför Kjugekull har jag beställt lite nya kläder, inte för att jag klättrar bättre i nya kläder. Det är ju ändå kul att ha nya kläder någon gång. Och är man snygg så klättrar man ju snyggt. Eller?

i20 stenen tur och retur och 1a stenkänslan i år.

Idag kl 0900 bar det iväg till i20 stenen på ersmark. Vi kittade upp oss i solvärmen. Glada i hågen hoppade vi på stenen så fort vi kunde. Mosqito 5a passar bra som uppvärmning tyckte vi. Jodå, stenkänsla har man haft men inte på nio månader. "Aj och hmm, det känns fel det här" var meningar som kunde höras i skogen. Sen helt plötsligt släppte det. "Om man flyttar vänstern dit istället för höger och gör så här istället" lät det. Sen hade vi det problemet bakom oss.

Sen fläskade vi på Flankattack 5b med sitt start. Jag kan bara säga att, sittstarter med höga insteg är nått jag måste bli bättre på. punkt slut

Efter ett fatalt misslyckande pangade vi på Spitfire 6a, Den gick mycket bättre, fast med ett stop precis efter det trixiga kruxet. Vi fick sedan reda på att vi kunde ha gjort det lite enklare för oss. Men stenen finns kvar och vi kommer lätt att besöka den igen.

En bildserie på Anders Mosquito 5a

Iksu är överbemannat

Idag var jag och tränade lite senare än vanligt. Jag brukar träna 1500-1700 men idag började jag inte förrns 1700. Det var mycket folk och i stort sätt omöjligt att göra något kreativt. Jag slentrian tränade mest. Värmde upp ordentligt, körde någon form av styrkeuthållighet i 60 moves men ledsnade pga platsbrist. Försökte köra lite styrka i 5 boulder problem men ledsnade pga folk som ska bouldra på mig. Gick och körde minut träning, pratade med peter i tlf.



Sen gick jag hem med min kamera och tog bilder på vägen hem. Eftersom att denna blogg enbart behandlar klättring så får bara en bild av iksus klättervägg.
Lägg märke till att de flesta gått hem nu, och att jag är färdig med min träning. TYPISKT

Tur och retur Vallberget enter I20-stenen

Idag skulle jag och Anders till Vallberget och spana klätterwax. Vi blev stoppade av lös blötsnö som åt sig in i våra dåligt beklädda fötter. Vi körde hem 2.5 mil och beslutade oss för att kika lite på I20 stenen som ligger på gamla I20 området här i umeå. Svårigheten ligger på 5-7 i fontanskala. Anmarchen var det tuffaste vi gjorde idag. Dock klämde jag på mosqito, en 5a, med kängor och fick symaskin. Så kan det va.

Minut-träning

Idag körde vi minut-träning och det var riktigt bra träning. Jag har varit lite aktsam mot sådana träningar då jag lätt får ont i axlarna. Idag körde vi på men jag kände efter ordentligt i varje moment och det kändes mycket bra. Vi privade att köra "deadhangs" i en arm, men det blev för hög belastning för mig.

Se schemat nedan. Det är direkt taget ur Materialet i Carlos Cabrera träningskurs

Nivå 1

1a minuten
2 pullups (stång)

2a minuten
10'' deadhangs på sloper 1
2 pullups (stång)

3e minuten
10'' deadhangs på sloper 1
2 pullups (stång)

4e minuten
10'' deadhangs på sloper 1 (140°)
2 pullups i crimp 3'5cm

5e minuten
10'' deadhangs på sloper 1 (90°)
2 pullups i crimp 3'5cm

6e minuten
10'' deadhangs på max i crimp 3'5cm
2 pullups i crimp 3'5cm

7e minuten
10'' deadhangs på max i crimp 3'5cm (90°)
2 pullups i crimp 2'5cm

8e minuten
10'' deadhangs på sloper 1 (140°)
2 pullups i pinch

9e minuten
15'' deadhangs i pinch

10e minuten
Dynamisk deadhang (skriv tid)

Varje övning är en minut och övningen skall utföras under en minut. När man är klar vilar man tills nästa minut. Om du är snabb, så får du mer vila. Mellan varje set med övning vilar man mellan 5-10 minuter innan kör igång igen med minut 1-10.

Styrkeuthållighet och ett nytt klättermedie

En ny träningsperiod har inletts med styrkeuthållighet. Långa leder klättras med minimalt med vila mellan repsen. Det är tungt och jobbigt. Svetten lackas och fingrarna värker. Men det är priset för att nå sitt mål. Snart är formtopningen här inför utesäsongen och det ska bli så jävla skönt att komma ut och slentrian klättra hårdare än vad man någonsin gjort.

Jag har spanat in en kamera som jag vill ha. Jag funderar mycket på om jag verkligen kommer att använda kameran så mycket som jag vill. Är det värt att lägga pengar på en kamera? Kommer jag att få valuta för pengarna och framför allt kan det bli en extra inspirationskälla till mina intressen?

"repteknik" i hemmet

Hade en repworkshop i helgen. En arbetskamrat ville ha ett hamparep splitsat. Repet ska användas till träning och ska hänga i en dörrbarr. Därför behövdes ett öga (ögonsplits). Och en ände så att inte repet skulle spinna upp sig, en hundpitt kallar jag det. På engelska heter det back splice..

Det blev väl sådär. Jag gjorde hundpitten först och den blev bra. Under tiden jag syslade med den så upptäckte jag att repet var ju fyrslaget, mäktigt. Jag har bara splitsat treslaget rep innan men det är nog samma skit tänkte jag. Eller hur!! När jag gav mig på ögonsplitsen kunde jag tamefan inte förstå varför den blev så ful hela tiden. Jag gjorde om och om och om igen. Efter tre försök gick jag till datorn och googlade "splitsa fyrslaget rep". På scouternas sida stod det "Vid ögonsplitsning på fyrslaget tågvirke börjar man som vid treslaget, men den sista kardelen sticks under två kardeler första gången, medan den tredje och den fjärde sticks in på samma ställe." Jahapp, det underlättade ju mycket. Det ena ordet eliminerar det andra i den meningen. Eller vad tycker ni?

Ja såhär blev resultatet.



"Hundpitten"


Ögonsplitsen

Missade Kurser och ett Jävlar annama

Idag kom jag underfull med att jag missat tredje och sista delen på klätterträningskursen jag går/gick. Eller vad man nu ska kalla det för att jag gjorde? Jahapp, inget att göra år det än att rycka upp sig och kolla igenom materialet och se vad man missat. Styrkeuthållighet, ajjemen. Detta kommer bli fett kul. Långa jobbiga pass med mycket mjölksyra. Repleder och skavda händer, det är härligt.

Nu är snart säsongen här och jag är taggad till tusen att komma ut. Imorgon eller idag igentligen (söndag) var ett repteknikpass egentligen inplanerat. Tyvärr satte vädret stop för morgondagens bravader och ett pass inomhus på rep fick ta rollen som substitut. Att säsongen snart kommer är ju gott, tänk att få göra anmarschen till klippan igenom skogen och sen kitta upp sitt rack i skuggan av en solhet klippa. Fyfan vad gott. Någon månad kvar av intensiv inomhusträning kvar bara. Jag hoppas på mindre ont i leder och skadefria dagar fram till sommaren. Den som väntar på något gott.



Lite inspiration i vinterns blask


Lite hård bouldering får petzl bjuda på.

Hård bouldering och mat

Idag när jag var och tränade så fläskade jag på ordentligt för att hinna hem till tvättiden. Det var jävligt skönt att kräma på och tänka på att inte gå över en sekund i vilopauserna. Träningen blir stressigare men den känns mer. Svetten tvingades fram och mer krita gick åt.

Det stora problemet med min träning just nu är att jag inte äter rätt. Jag äter mest för att "tanka". Maten ska in snabbt och allt annat ska göras istället. Jag brukar äta på jobbet och lite hemma. När jag tränar smetar jag i mig en frukt efteråt och hoppas på det bästa. Vafan, allvarligt så vet jag bättre.

Såhär ser min matsedel ut när jag jobbar förmiddag.
Frukost 0430
Fika 0800
Middag 1010
Fika 1230
Nått efter träning 1600
Kvällsmat ???

Om jag jobbar eftermiddag
Frukost 0900
Nått efter träning 1130
Middag 1200 (Om någon alls)
Lunch 1700
Fika 2000
Fika 2200
Kvällsmat 0030

Nu är det slut med slentrianätandet.
MÅL: Ät riktig mat Lunch och Middag ordentligt. Ät Riktiga mellanmål och skippa mat på kvällen. Äta en frukt istället för en godisbit på kvällen.
BELÖNING: Piggare, mer ork under träning, en godbit på helgen.

Kom ihåg. "Det är inte målet som är det viktiga! Det är vägen dit"

Målen och vägen dit

Idag när jag var och tränade så funderade jag över vilket mål jag har med min klättring? Rent konkret kan jag säga att jag vill onsighta nedre registret bland sexor i sportklättring och i bouldring vill jag bli tåligare och redpointa nedre sexor. Det är de målen jag vet att jag kan jobba mot och klara av med träning och motivation.

Men hur ska jag komma dit? Vad är det som skall tränas på och vad är det som behövs för att uppnå dom här målen? Kan jag bara få ihop vägen dit så är ett realistiskt mål inga bekymmer att uppnå.
Jag har funderat och funderar på vad jag behöver för att nå dit jag siktar. Jag har kommit fram till. Styrka/uthållighet, teknik, tid, klättertillfällen, skadefri träning och motivation. Om man tar bort klättertillfällen så fallerar allt, likaså om jag får en skada. Jag kan gå till gymet och klättra som en ko, då får jag kanske styrka men ingen teknik. Förklaring följer nedan

Motivation
Utan motivation kan jag inte klättra, jag kan inte fokusera på det jag ska göra

Tid
Utan tid kan jag inte åka och träna

Skadefri träning
Med en skada kommer jag att ta tid på mig att rehabiliteras och tappa framstegsträning. Den enda träning jag kan ge mig på vid en skada är uppehållande och rehab träning.

Klättertillfällen
Här menar jag att om jag missar unika chanser att komma iväg på klättertillfällen med andra människor eller själv så stagnerar utvecklingen och jag kommer bara att komma till inomhusväggen.

Styrka
Styrkan får jag iom träningen, givetvis kan jag styra passen så att de bygger mer styrka än teknik osv. Men kommer jag inte till väggen så bygger jag inte heller någon styrka.

Uthållighet
Samma som styrka. Ett moment som jag kan styra med hjälp av passet jag tränar.

Teknik
Tekniken är bland det viktigaste för mig. Utan teknik kan jag vara hur stark som helst men inte komma någon stans. Tekniken kommer med träningen, vilken träning jag än väljer. Styrkeklättring likväl som uthållighetsträning.


Det är några stopp på vägen som jag måste stanna till vid för att kunna fortsätta mot målet. Men nu när jag skriver detta så inser jag att det är vägen till målet som är det viktiga för mig i klättringen.

//Björn

2 veckor utan prestationskännsla

Jag har haft två veckor utan någon som helst känsla för prestation. Jag har inte haft något sug efter att bli bättre eller att göra av med energi som tryckt ner mig. Jag har planerat och planerat varje dag att jag ska komma iväg och träna på klättergymet. Jag har kommit iväg men motivationen där har inte varit sky hög precis. I helgen däremot har jag börjat få tillbaka suget efter hallen. Jag vill dit och suga musten ur greppen, jag vill crimpa skiten ur listerna. Det ska bli gott och komma dit igen och känna att man gjort någonting när man lämnar stället. Nu får vi hoppas att kroppen håller. Ibland kommer det ett stick i axeln som vandrar snabbt iväg utåt i armen och ibland går det hur bra som helst. En massör som släpper på lite knutor hade inte varit fel.

Äntligen kry + 2 klämdagar

Igår var jag och klättrade igen efter en kort period av sjukdom. Jag tog två extra dagar för att inte åka på nått jävla jox igen.
Jag missade andra delen av kursen pga sjukuppehållet. Den delen på kursen skulle behandla styrketeori och träningstips. Det var riktigt tråkigt att inte kunna vara med men jag fick en genomgång igår av schemat. Så nu är det bara att gasa och köra.

Se kursen

Träningskurs

Klätterskador

Jag hittade en bra sida om klätterskador. Axlar, armbågar och fingrar behandlas på hemsidan. Sidan är ganska bra och förklarar en hel del om skadans diagnos och skadans behandlingssätt. Läs och begrunda.

climbinginjuries.com

Inte bra!

Detta är ju inte bra. Jag blir bara sämre och sämre i hals och näsa. Kroppen orkar inte ens ta fram en kaffekopp och fötterna gör fula märken i golvet för dom släpas efter mig som två tågvirken efter en trålare.

Mer echinaguard och ipren!!

Argh! Sjukdom och förintelse.

Har åkt på någon form av sjukdom. Jag känner att det är lika bra att ta det lugnt. Får ta och gå ut och gå för att hålla kroppen igång och kanske ta mig ner på klättergymmet imorgon eller på söndag för att ivarjefall underhålla det man byggt upp.
Det är jävligt tråkigt att bli sjuk nu. Just när man kommit igång och känner sig motiverad. Men vad ska man göra? Det är bara att gilla läget och göra det bästa va det hela....

På måndag är nästa del på klätterträningskursen och det ska bli riktigt kul. Hoppas bara att jag blivit kry till dess. Jag får helt enkelt äta mängder med vitaminer och ta det lugnt.

Lite motivation til träningen

Vila, styrka!

Förra veckan slutade på 800 moves. Jag fick avväga att sluta där då jag började känna av en axelsmärta. Jag vill inte gärna dra på mig nått onödigt ont inför säsongen. Så rehabilitering infördes från torsdag till tisdag med vila, stretch och träning av antagonister. Rehabiliteringen hjälpte bra och fortsatt verksamhet sker med god uppvärmning och fortsatt streckning efter passen.

I tisdags var jag och tränade. Efter tre veckor med uthållighetsningsträning märkte jag att jag orkar mycket mer på väggen. Bouldring på överhäng känns inte längre som ett styrkeproblem utan mera som ett tekninkproblem, vilket är bra. Då är det bara tekninken som behövs, och den kommer ju med tiden.

Den här veckan har jag i övrigt varit trött och skjutit på träningen lite, så ett pass ligger imorgon och ett pass på lördag eller söndag.

700 moves och ett slitet finger

Idag tränade jag efter jobbet. Uthållighet, som schemat säger. Jag hade 700 moves framför mig, plus uppvärmningen på 120 moves. Vi började med med uppvärmning med hjälp av rehband gummibandet och 120 moves i traversering.

Själva träningen började vi med att plocka 200 moves på topprep 10 ggr klättring upp och nedfirning ned i ett svep för att sedan byta roller, säkringsman och klättrare. Detta gjorde vi 2 gånger och kom upp i 200+ moves. Att klättra uthållighet i topprep var bra mycket jobbigare än att bara traversera eller klättra cirklar.

Innan jag hade fått ihop 700 moves så var vi tvungna att byta tillvägagångssätt, vi klättrade i traversering och cirklar. När jag var färdig hade kl slagit tre timmar och många avbrott då hela väggen var full av andra bouldrare.
I umeå verkar det var väldans populärt att bouldra. Rätt eller fel?
Dock är jag väldigt nöjd med träningen, det är jäkligt lätt at skita i dom sista 100 movesen bara för att det är så mycket folk ivägen. Men inte, inte jag.

Träna uthållighet

Jag har flyttat till umeå för ganska exakt två månader sedan och bestämde mig för att gå en klättertränings kurs. Kursen leds av Carlos Cabrera och är väldigt informativ och bra. Kurs tillfällena är 3 st och mellan kursensgenomgångar så ligger det individuella träningspass. De första 4 veckorna tränas det uthållighet och varje pass utökas med 100 moves. Jag började på 300 moves och bör sluta på 900 moves innan sista veckan som är vilovecka med 300 lite hårdare bouldermoves.

Träningen känns mycket bra och jag känner att jag fixar 100 moves ökningen varje träning. Dock tar det en nedrans tid att få ihop så många moves, speciellt om det är fler än två som klättrar på väggen. Händerna får en del stryk, mest blåsor, men inte mer än att det går över, än så länge.

Nåväl, jag ser fram emot morgondagen. 700 moves....

Vad är klättring för mig.

Vad visste jag om klättring?
När jag var liten så visste jag banne mig inte mycket om klättring. Jag trodde att man knöt fast sig runt midjan och i en ände av ett rep och kompisen band fast sig i den andra änden. Nåväl, det var väl ungefär så man gjorde förr när bilderna togs i svartvitt. Lite senare så visste jag ju bättre, man hade selar och "krokar" och annorlunda rep, vad det var som var annorlunda med repen visste jag inte.

Bakgrund
Under den här tiden sysslade jag med aktiviteter som var ganska individuella, skateboard snowboard och inlines bl,a. Då brydde jag mig inte alls mycket om ord som sammhörighet, sammarbete.
Efter ett tag så gled jag ifrån brädkulturen. Jag hade någon form av tomhet i kroppen. Jag saknade att bygga ramper ihop med mina kompisar. Jag saknade att kunna gå på stan och säga tyst för mig själv "kolla, en skejtare!!".

Introduktionen
Jag hade provat klättring lite lätt på topprep och tyckte att det var häftigt, dock gav det väl inte en sån kick som skate och snowboard gett innan. På tv hade jag sett att folk som klättrar lever farligt och lätt skadar sig.
Jag kom inte i kontakt med klättring ordentligt förrn jag pluggade till naturvägledare.
I den vevan lärde jag mig att klättring är säkert för den med kunskap och ger en kick till den som är väl förberedd.

Gamla vänner och nya vänner
Helt plötsligt hade jag fyllt upp tomrummet i kroppen med dom där känslorna jag saknade från brädan och idag kan jag namnge dom. Sammhörighet och sammarbete. Några nya ord har dykt upp. Tillit, plannering och träning mfl.

Min syn på klättring
Klättring för mig är att kunna träna mångsidigt och målinriktat både individuellt och med vänner. Att kunna åka ut i naturen själv eller med vänner och bara ha det gött och göra vad man vill av klättringen. Den behöver inte vara avancerad för att man ska vara nöjd. Klättring är även förberedelse och nogrann plannering om jag känner för det. All klättring är klättring för mig.

Min blogg The Next Route

The next route är min blogg. En blogg som för min egen skull ska motivera och ge feedback. En blogg för att andra klättrare kan dela med sig av sina åsikter. Kanske även en blogg för den utomstående "icke klättraren" som vill försöka förstå tjusningen med klättringen.

Trevlig läsning
//B